fighterstyle.blogg.se

Man pratar ofta om att "livet kom visst i vägen". Jag vet inte hur många gånger jag har hört det från folk, läst det i bloggar, i tidningar, till och med jag själv har sagt det både en och fem gånger. Det händer oftast när vi försöker skapa oss en ny vana eller återuppta en gammal vana eller något i den stilen. Något vi strävar efter att införa i våra liv helt enkelt. Lättast att tala om är kring kost och träning. Och det är när det inte går som man har tänkt som det dyker upp. Dem där orden. "Livet kom i vägen". 

 

Det är klart jag förstår varför man säger det. Men är det verkligen egentligen sant? Livet är ju det vi lever nu. Det kommer inte i vägen. Det bara är. Nu. Livet är i nuet. Så hur kan det då komma i vägen? Det är snarare det livet som samhället och normerna säger att vi ska leva som vi menar när vi ursäktar oss. Man måste ju jobba för att tjäna pengar för att ha råd med mat och boende, vilket innebär att det är det som måste prioriteras. Framför allt annat. Framför vår hälsa, vår kropp och vårt sunda förnuft. Det är inte konstigt att vi mår sämre och sämre, när vi alltid sätter oss själva i andra hand. Jag jobbar på det där med att sätta mig själv och min hälsa först. Men om jag ska vara ärlig så är det svårt. Varför vet jag egentligen inte, för man investerar ju i ett längre - men framförallt ett friskare - liv, men ändå är det svårt. En massage hade varit på sin plats ungefär vid det här laget. Kanske dags att boka in en... Kroppen gnäller verkligen. Men det är när jobbet kommer i vägen för en sund kosthållning (med matlagning inför matlådor och dylikt) eller tid plus ork till att träna som den där ursäkten dyker upp. "Livet kom i vägen". Man hinner inte träna och ursäktar med det. Man hinner inte laga nyttig mat, köper snabbmat istället och ursäktar med det. Vi måste ta oss tid. På något sätt.

 

 

Idag sa min kropp ifrån. Jag har inte varit speciellt överaktiv, jag har ätit ordentligt, tränat lite mindre än vad jag brukar men trots allt det så vaknade jag ändå upp imorses med en kropp som var tung, seg och trött. Ögonlocken ville inte riktigt hålla sig öppna och huvudet var tungt som bly. Så jag har legat på soffan hela dagen. Och det var nog det jag behövde för imorgon har jag minsann planer på att gymma på morgonen och sen ut på lite äventyr med en vän på eftermiddagen!