Värderingar
Kategori:
Jag tog en paus från allt för att åka till Borås förra helgen. Jag hade en extrem hemlängtan men även en längtan efter att träffa min kusin, hans fästmö och deras 2 månader gammal lille bebis. Det råkade ju förstås även vara min kusins födelsedag, så då var även kalas inplanerat på schemat! Kan säga att denna helgen var minst sagt välbehövlig, nu när livet har liksom känts lite extra tungt. Att få umgås och vara nära familjen har varit en av de bättre botemedeln. Tyvärr kunde inte Kristoffer följa med denna helgen men nästa gång så!
Elisa, den lille bebisen, rockade den coolaste frisyr på kalaset tack vare bångstyrigt hår. Urgulligt, förstås. Fast allt detta hände ju på söndagen.
På lördagen gjorde vi ett besök vid morfars grav och även vid Johnnys, en familjväns, grav. Tänkte på ett Buddy Wakefield citatet; "cemeteries is the earth's way of not letting go". Jag gillar citatet men jag vet inte riktigt vad jag tycker om innebörden. För mig är en gravsten att besöka ett sätt att säga att "vi tänker fortfarande på dig". Visst finns det andra sätt man kan göra det på också men ändå. Det blir så konkret vid en gravsten liksom. Låter urflummigt men jaja, så får det väl vara då. Klappade även lite på vår lille kanin Jänis Joppilini.
Jag måste bara säga att jag är så glad att jag är uppfostrad med starka familjvärderingar. Att man ska måna om och ta hand om varandra i en familj. Det finns alltid tid för att prata, umgås och (i mitt fall) hälsa på familjen. Det finns få saker som är viktigare än det faktiskt. Jag är stolt över att tillhöra en sådan familj, där man tänker så. Just för att jag vet att inte alla har det så. För mig är det så självklart. Och vissa dagar känns lite extra jobbigt att bo så långt ifrån varandra.
