Do what makes you happy
Kategori:
Jag inser mer och mer hur stresskänslig jag är och hur väldigt dålig jag är på att hitta källor till positivitet när jag blir som mest uppe i varv. Däremot är jag extremt bra på att påverkas av negativitet. Jag blir dessutom känslig för energier och även känslig för olika diskussioner och debatter som gör mig upprörd. Irrationen stiger fortare än tidigare och jag kan bli så himla himla förbannad över hur korkade folk är och vart den här världen är på väg. Det kanske är dags att på riktigt överväga att ta en paus från exempelvis facebook.... Jag gynnas egentligen inte av att vara inne där för tillfället då det verkar trigga negativa känslor hos mig eftersom det enda som visas är hemskt tråkiga och sorliga nyheter. Jag önskar jag orkade ta diskussionerna, uttrycka min egen åsikt samt våga försöka förändra andras åsikter men istället blir jag bara paff över de skeva uppfattningarna som verkar existera. Det är faktiskt skrämmande. Hur känner ni? Känner ni likadant eller kan ni hantera det/bläddra förbi det och inte ta åt er?
Med andra ord: detta är en extrem stressor för mig.
Jag behöver snarare lägga fokus på sådant som jag mår bra av och sådant jag bör göra (alltså skolan då exempelvis). Kroppen och hjärnan skolvägrade idag och jag väljer att lyssna, kanske för första gången på riktigt. Jag har istället tagit det väldigt lugnt och det enda jag egentligen kommer ha gjort idag är att ha ätit och på kvällen ska jag träna mma.
För att avsluta inlägget måste jag ju säga att jag mitt uppe i allt det tunnelseendet och nedstämdheten har glömt bort att visa min fina uppskattning och kärlek. Superdumt, jag vet. Vi har gått om varandra väldigt mycket på senaste då jag går i skola och han jobbar. Men det betyder inte att jag inte älskar honom. Snarare tvärtom. Jag är jätteglad över att ha honom vid min sida alltid, men kanske framförallt i sådana här lägen. Han som är så fin och lugn och lämnar små söta lappar åt mig.
(första bilden på oss ihop, från nyår nu i år. så kort fläta kristoffer hade då, nu når den typ ner till nacken. och fråga mig inte vad jag gör för min för det vet jag inte.)
