Mål och motivation
Kategori:
Nu har jag tänkt lite grann. Och även kommit fram till någonting! Det här med mål alltså. Det verkar vara så himla viktigt eftersom det blir på något sätt vår drivkraft, det som gör att vi vill sträva framåt. Man ska ju förstås kunna vara nöjd i nuet och sådär men att vilja utvecklas och uppnå tycker jag ändå är en bra grej. Dock har jag känt på senaste att jag inte haft några mål - inom just träningen då vill jag påpeka. Och det är inte förrän först nu som jag har börjat strukturera upp: vad vill jag träna och vad vill jag ha ut av min träning?
Jag har kört en snabbis självrannsakan efter att ha tittat på tre avsnitt av svett och etikett (en sjukt bra serie man kan se HÄR för övrigt), sett en bild på instagram samt varit på en ”yogadag” på gymmet. Så - vi börjar i rätt ände.
Mål för mig är oftast kopplat till motivation och inspiration. Eftersom sociala medier är lätt tillgängligt är det oftast där jag har hämtat det jag har varit i behov av inför de olika träningspassen. Men jag insåg inte att det omedvetet har drivit mig sakta men säkert in i en form av hets. En träningshets där alla träningspass hade ”go hard or go home” inställningen. Med andra ord, hade jag inte svettats och tagit slut på kroppen så var ju det träningspasset helt värdelöst och räknades inte. Jag vill helst undvika att trampa folk på tårna nu men samtidigt känner jag att jag måste få sagt det här. För det kanske är fler än jag som känner såhär.
Jag har tidigare försökt anpassa mina mål utefter andras mål. Och varit fullständigt omedveten om det. Ett exempel av detta är att jag är egentligen rätt anti dieter och att deffa, så vida man inte ska ställa sig på en scen, men ändå har jag – helt oreflekterat - anammat kokt torsk, ris och endast äggvitor in i min vardag (det här var innan jag blev vegetarian förstås). Varför? För att dem jag följde på instagram gjorde ju så. Men för mig som skulle orka gå i skola, plugga, träna, träffa vänner, promenera och vara aktiv dagarna igenom så försvann energin rätt snabbt. Detta för att det blev min vardag, att ligga på ett kaloriunderskott. Dem som ska upp på scen har oftast ett kostschema och ätardagar och allt sånt där. Men det hade ju inte jag. Och i slutändan blev det skadligt för mig då jag skapade en form av hets och mani kring mat. I dagsläget är allt bra igen, majoriteten av tiden. Men ibland kan jag få tillbaka den där känslan. Då gäller det för mig att nypa mig själv i armen och äta lite extra gott, haha. Men tillbaka till poängen; jag följde hela tiden strömmen trots att det var skadligt för både min kropp och mitt psyke. Nu har jag istället börjat fråga mig själv – vad är MITT mål med träningen? Jag håller just nu på konkritisera mina mål i dagsläget, men jag har åtminstone en utgångspunkt.
Mitt stora mål är: att ha en kropp som är funktionell och bra på det jag tränar.
Vad jag menar med det är att jag vill ha en kropp där alla delar i helheten fungerar bra och jag kan använda mig av dem på det sättet jag vill. Vill jag gå ut och springa så vill jag veta att mina ben kommer att bära mig, mina lungor kommer hjälpa mig transportera syre och hjärtat kommer slå i en bra takt. Vill jag yoga så vill jag veta att mina handleder kommer att stödja mig när jag står i hunden, min rygg kommer att säga till mig när jag har vridit färdigt och att mitt maglås sitter där den ska. Ni hajar grejen va? Och tänk att det är först nu som jag fattar det här – att utgå från min egen kropp och mina egna förutsättningar. Sen vill jag även kunna känna att jag utvecklas, i min egen takt och på mitt eget sätt. Så lite prestation ligger det i det hela förstås!
Jag har kört en snabbis självrannsakan efter att ha tittat på tre avsnitt av svett och etikett (en sjukt bra serie man kan se HÄR för övrigt), sett en bild på instagram samt varit på en ”yogadag” på gymmet. Så - vi börjar i rätt ände.
Mål för mig är oftast kopplat till motivation och inspiration. Eftersom sociala medier är lätt tillgängligt är det oftast där jag har hämtat det jag har varit i behov av inför de olika träningspassen. Men jag insåg inte att det omedvetet har drivit mig sakta men säkert in i en form av hets. En träningshets där alla träningspass hade ”go hard or go home” inställningen. Med andra ord, hade jag inte svettats och tagit slut på kroppen så var ju det träningspasset helt värdelöst och räknades inte. Jag vill helst undvika att trampa folk på tårna nu men samtidigt känner jag att jag måste få sagt det här. För det kanske är fler än jag som känner såhär.
Jag har tidigare försökt anpassa mina mål utefter andras mål. Och varit fullständigt omedveten om det. Ett exempel av detta är att jag är egentligen rätt anti dieter och att deffa, så vida man inte ska ställa sig på en scen, men ändå har jag – helt oreflekterat - anammat kokt torsk, ris och endast äggvitor in i min vardag (det här var innan jag blev vegetarian förstås). Varför? För att dem jag följde på instagram gjorde ju så. Men för mig som skulle orka gå i skola, plugga, träna, träffa vänner, promenera och vara aktiv dagarna igenom så försvann energin rätt snabbt. Detta för att det blev min vardag, att ligga på ett kaloriunderskott. Dem som ska upp på scen har oftast ett kostschema och ätardagar och allt sånt där. Men det hade ju inte jag. Och i slutändan blev det skadligt för mig då jag skapade en form av hets och mani kring mat. I dagsläget är allt bra igen, majoriteten av tiden. Men ibland kan jag få tillbaka den där känslan. Då gäller det för mig att nypa mig själv i armen och äta lite extra gott, haha. Men tillbaka till poängen; jag följde hela tiden strömmen trots att det var skadligt för både min kropp och mitt psyke. Nu har jag istället börjat fråga mig själv – vad är MITT mål med träningen? Jag håller just nu på konkritisera mina mål i dagsläget, men jag har åtminstone en utgångspunkt.
Mitt stora mål är: att ha en kropp som är funktionell och bra på det jag tränar.
Vad jag menar med det är att jag vill ha en kropp där alla delar i helheten fungerar bra och jag kan använda mig av dem på det sättet jag vill. Vill jag gå ut och springa så vill jag veta att mina ben kommer att bära mig, mina lungor kommer hjälpa mig transportera syre och hjärtat kommer slå i en bra takt. Vill jag yoga så vill jag veta att mina handleder kommer att stödja mig när jag står i hunden, min rygg kommer att säga till mig när jag har vridit färdigt och att mitt maglås sitter där den ska. Ni hajar grejen va? Och tänk att det är först nu som jag fattar det här – att utgå från min egen kropp och mina egna förutsättningar. Sen vill jag även kunna känna att jag utvecklas, i min egen takt och på mitt eget sätt. Så lite prestation ligger det i det hela förstås!
